Snygga kollektiv-attentat

Jip it

Min ros min lilja

Först:
Vi träffades på våren
alternativcountryochpopulärmusikkärlek
kantad med tussilagos
allt knoppades i mig

Sen:
Vi bröt upp på våren
bröt av
lämnade bittermandel kvar
allt förmultnade,
jordade,
fick plantera om
varenda jävla känsla
i mig.

Nu:
Han gifter sig till hösten
i blodröda färger
med finska släkten i kyrkan.
En knopp växer
i henne.

Och jag står här med tusen pioner och liljor i min famn och sträcker dem högt upp mot den knastrigt blå himlen, kastar dem omkring mig som en tornado av stjälkar och jag snurrar, snurrar och jag tänker [önskar] att vi aldrig hade brutit av.

Stickprov ur mitt liv:

1998 (?) lät det såhär:

En flicka bodde i Kina
och åkte till Vilhelmina
När saften blev kall
och dörrarna small
så trampa hon på en mina

Hösten 2001 var det andra visor:

Återigen är det inte mitt fel
Jag var intet anande
naiv om du så vill
Jag har drömt om det här
jag har varit med om det förr
Då så, säger du
Då borde jag veta vad som ska göras

Alla gapar och skriker:
Klipp tråden och glöm för evigt. Glöm! Göm!
Idioter.

Det var inte mitt fel!
Så ser jag honom och minns...
Ruset
Huden
Halsen
Himmelriket
Dimman
Jag ler

Men så, ett andra ögonkast
Smärtan slungar mig bakåt:
han har redan glömt
För honom var det ingenting
Det försvann på ett ögonblick
Han har redan ett liv. En tjej
Nu förvandlas jag till
Luften
Vintern och
Spegeln
som speglar endast när kroppen själv vill

Så jag gräver och gräver
Jag ska ända ner till botten,
till underlandet,
till avgrunden
Och där är jag nu,
med ett hundratal skivor,
böcker, kladdpapper och en gitarr

Jag gömmer mig här vid dig, Ensamheten
Endast dig litar jag på
Jag låser dörren och tar
på mig hörlurarna
Här kommer jag att sitta tills
du lämnar mig själv
och inte ens Ensamheten
vill vet av mig längre.
Ja här sitter jag, med en gitarr
och hans gråtande plektrum i min hand

Haha, ja herregud, det är ju tur att livet inte stannar vid 16...

Nej, man blir ju stor, mogen, vuxen. 18 år blir man. Då hajar man allt, tydligen.

23/2 2004

Första tanken när jag vaknade:
”Som om jag någonstans mitt i alltihopa skulle försöka rädda mig själv.”

Och sen fortsätter man vara 18, men flyttar till stan och börjar plugga och folk tror att man vet hur världen går till (vilket man inser att man inte gör).

Uppenbarelsen 1:1

Den natten.
Ängeln som jag gjorde
flög sin himlafärd.
Reste sig tyst: vingar av is,
men vi stod bara där, så stilla.

I takt med flingorna
faller jag.
Ser du?
Faller du med mig?

Ett ramaskri av ärlighet
hördes över gatorna den natten,
medan vi,
hånglandes med Dionysos,
frös oss hemåt.

Ner i tre decimeter nysockrad snö
föll en annan ängel,
den natten,
när vi bröt mot de tio budorden
men hela himmelen log.

I takt med flingorna
faller jag.
Dör jag?
Jag faller för dig.

Ja, that's all for now. Summan av kardemummabullarna är:

* skönt att man blir äldre

* ord är till för att yttras och sparas

* ni som trodde att jag under större delen av mitt liv varit halvblond - tji fick ni

Jobbsnack

Min bästa replik på en spökvandring kom ikväll:
"Det här har varit bårhus och liktorn"



Mr P och jag:
"Hur gick det med han dansaren då?"

"Äh"

"Ah, jag förstår. Han sa att han kunde foxtrot, men drog bara en massa valser."

Haha!

En låt

När jag var fjorton började jag spela gitarr via bror, som lärde mig "When nothing else matters" med Metallica. Groovy. Jag tycker om att skriva låttexter, och ibland tycker jag nästan att själva musiken också blir bra! Den här heter "Klara stjärnor", som jag spelade in i helgen. Och jao, det är lite skurvlig början och slut, men ändå.

Fredagsanteckningar

Seminarieanteckningar:

Om solen skiner

rakt genom dig

gör dig upplyst

fånga strålarna

kasta dom hit

du kan genomskina mig